Allmänna råd om att lära ut till yngre barn och ungdomar
Om du inte är van att prata inför yngre barn eller ungdomar, kommer du snart att märka att du har en annan slags publik framför dig än om du pratar inför vuxna. Här får du, som inte är utbildad pedagog, några goda råd att tänka på.

Om du ska prata inför elever i lågstadieålder, eller kanske ännu yngre, gäller det att tänka på att inte prata för lång stund i taget. Om passet är långt är det bra att lägga in en paus med en bensträckare. Man ser ganska snabbt när eleverna tappar orken. De börjar vrida och vända på sig. När eleverna är lite äldre, i mellan- och högstadieålder, är orken längre, men det är alltid bättre att vara kort och koncis framför att prata på för lång stund.

Om ni förflyttar er under tiden som du visar upp något, se till att hela gruppen är väl samlad och att alla är tysta och tittar uppmärksamt på dig innan du börjar prata.

Gör det enkelt och konkret
Med yngre barn – gör det enkelt! Koppla ditt ämne till något som väcker barnens intresse. Yngre barn är ofta intresserade av ”förr i tiden” och ställer ”tusen frågor”. Det är viktigt att de får delta, men låt dem inte avbryta allt för mycket så det du tänkt säga blir osammanhängande. Ibland är det bättre med en frågestund efteråt.

Var gärna konkret! Har du ovanliga föremål att visa upp får du garanterat frågor och intresserade åskådare.

Med yngre elever är det också bra om man kan lägga in ett skapande moment, där de själva får vara aktiva, så det första mötet med arkivet (om det är det ni tittar på) blir spännande och kreativt och är något de kommer ihåg med glädje.

Fundera i förväg på hur du ska uttrycka dig så att det inte blir för ”fackmannamässigt” eller svårförståeligt för barnen. Det är bra att referera till sådant som de förstår, att förenkla ord och förklara tydligt om det är något ”krångligt” som du misstänker att de inte har hört talas om förut.

Berätta om en person
Om du har en berättelse om en person som har levat förr är det alltid extra spännande för barnen/ungdomarna. Fast de kanske kommer fråga dig ifall det verkligen är sant som du berättar!

Vänd dig gärna direkt till en elev och involvera den i samtalet genom att ex kalla den vid ett påhittat namn (eller fråga vad den heter) och att den ska göra något/har gjort något. (Ex Kalle, tänk den där gången när du lärde dig att mala kaffe med mormors kaffekvarn.) Här gäller det dock att ha lite fingertoppskänsla. Många barn är blyga och tycker inte om att känna sig utpekade. Andra är väldigt framåt och då brukar det inte vara något problem. Du märker snabbt vilket! Det kan bli roligt och eleven får känna sig speciell.

Elever med särskilda behov
I många skolklasser finns det också elever med särskilda behov. Pedagogerna är utbildade till att ta hand om dem och kanske upplyser de dig om att någon sådan person finns med i sällskapet. Ibland kan man uppleva att en sådan elev stör när man pratar. Då gäller det att ha tålamod och förstå att det är oftast inget eleven kan göra något åt. Att bli arg och brusa upp är förmodligen det sämsta man kan göra. Elever kan reagera med att känna sig osäkra i nya miljöer och situationer, kanske svara snäsigt eller tänka på något annat under tiden du pratar. Skulle en elev ha svårt att förstå och besvarar din fråga eller säger något rätt ut på ett märkligt sätt, försök då alltid att vända det till något positivt. Man kan för det mesta komma på en koppling till det man pratat om och på så sätt bekräfta eleven. Den kommer att känna sig sedd och det kan ha en lugnande effekt.

Beröm
Att bli bekräftad är viktigt för alla barn! Beröm dem och säg: bra! Vad klokt du tänker! eller något liknande när barnen säger/svarar på något.

Att jobba med barn och ungdomar kan vara lite av en utmaning –
och ger också ofta väldigt mycket tillbaka. Du kommer garanterat att få omedelbar respons på det du gör!

Lycka till och ha så roligt!